Outrotligt mansideal

Jag läste med stort intresse de tonåriga killars kommentarer som citerades i DN efter en föreställning av Pink on the inside på Södra teatern i Stockholm. Efter att nyligen ha fördjupat mig i äldre tiders hjälteberättelser kan man inte låta bli att dra en djup suck när man läser vad de unga männen av i dag uttrycker:

De har alla känt pressen, särskilt när de kom i puberteten. Idealet de eftersträvade var mannen med muskler, med ett sexpack på magen och ett gäng beundrande tjejer efter sig. En man utan svagheter, som kan, klarar och kräver sin plats.

Det finns nyanser. De fanns förr och de finns i dag, men själva grunden med beundran för den kraftfulle mannen som klarar det mesta tycks vara outslitlig.  Ett ouppnåeligt ideal som målas upp inom fiktionen men som de verkliga männen aldrig kan leva upp till.

Jag har i min bok Från Gilgamesh till Moa (2015) återberättat historier om Gilgamesh, Odysseus, Beowulf, riddare och vikingar just för att man ska få ett jämförelsematerial till dagens hjälteberättelser. Så många århundradens föreställningar om hur en riktig man ska vara  är inte lätta att ändra.

Samtidigt ser man också i äldre litteratur exempel på det Södra teaterföreställningen  tar upp, att inom sig har machomannen en blå liten fågel som längtar efter att komma ut.  De hjältar som har engagerat människor blir trovärdiga genom att de visar andra sidor: de sörjer döda vänner, längtar hem, längtar efter kärlek och mognar.

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Bilder av män och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s