Vad är det gyllene skinnet?

Det gyllene skinnet var  av himmelskt ursprung enligt de gamla myterna . Det var  skinnet av en vädur, alltså en bagge- ett handjur av får. I grekisk mytologi är det inte ovanligt att gudar förälskar sig i människor vilket ofta  leder  till komplikationer. Så blev fallet även i berättelsen om det gyllene skinnet.

En kung vid namn Athamas var först gift med  prinsessan Inos  från Thebe. Han ratar sin hustru  för att kunna gifta sig med Nefele som var av gudomlig släkt. Kungen och de nya hustrun  får två barn, men kungen ändrar sig igen och tar tillbaka sin första fru, så barnen växer upp som styvbarn.

Det är upplagt för osämja och den första frun försöker få bort rivalens  barn,  på ett sätt som inte ska avslöja att hon sig själv ligger bakom det hela.

Inos  plan är att se  till att det blir missväxt i landet genom att utsädet som ska sås blir förgiftat och  att skulden läggs  på de två oskyldiga kungabarnen.  Den onda styvmodern  mutar ett orakel som ska ge kungen och folket rådet att de skyldiga måste offras för att missväxten ska upphöra.

Inos   lyckas nästan med sitt onda uppsåt, för det går så långt som att de små förs till offeraltaret, men då ingriper solguden på uppdrag av barnens riktiga mor, den himmelska Nefele.

Solguden  skickar  ner den gyllene väduren från himlen.  Den bevingade väduren för bort barnen. Nu blir det inte helt lyckat eftersom dottern Helle faller av och drunknar. Platsen där hon drunknade fick namn efter henne: Hellesponten.

Men sonen klarar sig och kommer till landet Kolchis långt borta vid Svarta havets östkust.  Kungen i Kolchis offrar baggen åt Zeus och skinnet hängs upp i en lund  med en drake som vakt.  Draken sover aldrig utan vaktar skinnet dag som natt. Den som vill komma åt skinnet måste alltså döda eller överlista draken.

En tänkbar förklaring till idén om ett gyllene skinn sägs vara att det vid Svarta havet fanns en tradition med att vaska guld med hjälp av fårskinn. Guldflagor och strimlor av guldsand kunde fastna i en fårpäls som lags ut på en  flodbotten och då såg pälsen gyllene  ut .

 

 

Källor:

Argonautika. Natur och Kultur, 2005

Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Jason och Medea och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s