6 Egil Skallagrimssons saga- Konflikten mellan Egil och Eirik Blodyx

Konflikten mellan Egil Skallagrimsson och kung Eirik Blodyx som den skildras i Egil Skallagrimssons saga, uppstod inte dem emellan utan hade sitt upphov två generationer bakåt. Det var Kvällulv, Egils farfar som inte ville vara beroende av kung Harald Hårfager. Trots kungamotståndet tog  Kvällulvs son Torolv sold hos kungen. Torolv blev förtalad av avundsmän  och kung Harald var avundsjuk på Torolv, som blev för rik och för ansedd för att kungen skulle kunna känna sig trygg. Risken för uppror fanns ständigt för en kung som kämpade om makten i ett löst sammansatt land. Torolv blev också dödad av kung Harald. Fadern Kvällulv och brodern Skallagrim ville hämnas dråpet  men kunde inte komma åt  Harald Hårfager utan dödade  som hämnd personer som stod under kungens beskydd.

Efter hämndaktionen  flyttade Skallagrim med sin familj till Island. Skallagrims söner Torolv och Egil fick alltså konflikten med kungafamiljen i arv. Den yngre Torolv, som fått namn efter sin mördade farbror,  försökte bli vän med Harald Hårfagers son Eirik. Harald Hårfager hade många barn och de blev stridigheter om makten mellan barnen. Eiriks tillnamn Blodyx kom sig av att han sades ha dödat två  av sin bröder i kampen om makten. Eirik Blodyx hustru Gunnhild var till en början förtjust i Torolv  men när Egil, som var en hetsig och råbarkad typ,  kom in i bilden tog hon avstånd från båda bröderna.

Två  viktiga personer för både kungafamlijen och Skallagrimsönerna var en storman vid namn Tore och hans son Arinbjörn. Kung Eirik hade varit ” till fostring” hos Tore. Man gjorde ofta så att man lät sina barn uppfostras i en ansedd familj. Samme Tore var också morbror till Asgerd som först Torolv Skallagrimsson och efter hans död Egil Skallagrimsson gifte sig med.

Både Tore och hans son Arinbjörn lyckades hålla vänskapen med båda lägren, såväl med  kungen som med Skallagrimssons. Arinbjörn var i kungens tjänst och samtidigt mycket god vän med Egil Skallagrimsson och han var den som i någon mån kunde styra Egils hetsiga humör.

Kände Egil sig illa behandlad drog han sig inte för att till och sticka ner personen i fråga. Det hände på ett gästabud där även kung Eirik och Gunnhild befann sig. Kalaset urartade och Egil stack ner värden. Han flydde efter dådet och dräpte  även några av förföljarna. Den tidigare nämnde Tore betalade mansbot för dem som Egil dödat och förlikade sig med kungen.

Drottning Gunnhild hetsade sin man Eirik som hon tyckte var för svag och eftergiven mot Skallagrimsönerna. När inte Eirik gjorde som hon sa övertalade hon sina bröder Eyvind och Alv att försöka döda Torolv och Egil. Det orsakade många mäns död men lyckades inte.

I stället tog Torolv och Egil sold hos den engelske kungen Adalstein. Torolv föll i strid, men Egil fick rik belöning och även mansbot för Torolv. Han stannade hos den engelske kungen över vintern.

Det hade inte hörts några nyheter från Norge eller Island så Egil ville hem för att se till Torolvs änka, Asgerd.  Han ville gifta sig med henne och han tog  hjälp av hennes far och sin gode vän Arinbjörn för att övertala henne till att ingå äktenskap och Egil fick sin vilja igeno   När Asgerds far dog blev det en arvstvist som än en gång ledde till konflikt mellan Egil och Eirik Blodyx. Egils hustru hade rätt till arv men de släktingar som var emot det hade goda förbindelser med kungen och fast saken kom upp på tinget fick inte Egil rätt. Dessutom la sig kungens män i bakhåll för Egils skepp och lyckades kapa ett skepp och döda många av Egils män.

Egil var hämndlysten till sin läggning och nu ansåg han att han hade anledning att hämnas. Han lurade de släktingar som lagt beslag på hans hustrus  arvegård och gjorde en räd mot den där flera dödades och gården plundrades. På väg ut till sjöss igen slog han ihjäl Eiriks och Gunnhilds tioårige son och satte upp en nidstång för att med hjälp av magiska krafter driva Eirik ut ur landet. Överst på nidstången placerades ett hästhuvud och på stången ristades runor och läste en vers som slutade:

vänder jag detta nid mot landvättar som i landet bo och bygga, så att de alla fare villa vägar, ingen hände att han hemvist hitte, förrän de driva konung Eirik och Gunnhild ut ur landet.”

Runor ansågs ha magiska krafter som skulle hjälpa honom att få sin vilja igenom. Att  det var de magiska runornas kraft som fick kung Eirik att fly landet  är väl inte troligt men det blev i alla fall så att Eirik drevs från Norge av sin bror Hakon Adalsteinsfostre. Tillnamnet kom sig av att Hakon hade uppfostrats av den engelske kungen. Eirik fick också hjälp i England. Han fick härska över och försvara Northimbraland och han hade sitt säte i Jorvik, det som i dag heter York

Fler märkliga sammanträffanden följde. Egil visste inget om Eiriks öden utan var på väg till England när en storm gjorde att han  led skeppsbrott och måste ta sig i land i Northimbraland. Det hade blivit hans säkra död att träffa på  Eirik och Gunnhild där om det inte varit för Arinbjörn, som också befann sig i Jorvik. Arinbjörn var i Eiriks tjänst och använde starka påtryckningar som att kungen även skulle få ta kampen med honom själv om han försökte avrätta  Egil. Egil fick chansen att skriva en drapa med tjugofem verser som hyllade kung Eirik. Drapan kallades för ”Huvudlösen” eftersom den bidrog till att rädda Egils huvud.

Källa: Egil Skallagrimssons och Gunnlaug Ormstungas sagor. Översättning och förord av Hjalmar Alving. Stockholm 1992

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Egil Skallagrimssons saga och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s