4  Egil Skallagrimssons saga – Egil i viking och i England

Plundringståg  i Kurland

Att ligga i viking innebar att man åkte och lurpassade på skepp och äntrade och plundrade eller man landsteg och kunde både idka handel men också bränna hus, slå ihjäl folk och röva med sig det man ville ha.

Det berättas i Egil Skallagrimssons saga om en färd till Kurland,  Kurland är nuvarande Litauen.  Besättningen på vikingaskeppen gjorde strandhugg på flera platser, delade upp sig i grupper om tolv man  och härjade och dräpte folk.  Kurerna var vana vid angrepp av vikingar. Egil och hans män blev tillfångatagna och hade bonden  på gården fått råda hade nordmännen  blivit dödade på fläcken men den vuxne sonen ville vänta tills det  blev dag, för då skulle de kunna  roa sig med att pina fångarna. Det visade sig vara ett dåligt beslut av den kuriske bonden.

Egil var en kraftkarl av oanade mått.  Hans skalle har undersökts i modern tid  och den har förtjocknader som tyder på en sjukdom. Det var alltså inte bara litterära överdrifter att han tålde kraftigare slag än andra vilket man lätt kan tro eftersom   många historier i sagan   om Egil beskriver  övermänskliga prestationer, ungefär som Akilles stordåd i antika historier  eller om superhjältar som i nutida filmer.

I den  här historien  spärrades de tillfångatagna vikingarna  in i en stabilt byggd stockstuga och de var fastsurrade vid stolparna i huset. Egil lyckades få loss sin stolpe  från marken , lossade repen med tänderna  och kunde  lösgöra de andra. Stockväggarna gick inte att forcera men någon vägg var av vekare material och de tog sig in i ett annat hus. Under golvet i det huset  satt tre fångar, en dansk och hans söner. Mannen hade arbetat på gården och kände till lokaliteterna.  Tillsammans kom de över vapen och kunde dräpa dem som fanns i närheten. De vittjade bondens penninggömmor  och stal vad de vill ha , men Egil var  inte nöjd med att bara smita iväg osedd. Han gick  tillbaka och satte  eld på ett hus med hjälp av en stock som brann på en stockeld utanför huset .  Folket i stugan försökte fly ut men Egil dödade några i dörröppningen och andra när de kommit ut. Hela stuga brann nu och taket störtade in, så  alla därinne omkom.

Egil och Torolv i England

Den som kallas Adalstein i Egil Skallagrimssons saga är den engelske kungen Ethelstan  (924- 940). Torolv och Egil hade fått höra att den engelske kungen Adalstein behövde landvärnsmän för att värja landet mot angripande grannfolk som hans far hade lagt under sig. Det var irer ,skottar och bretar.  Wales kallades Bretland den här tiden. Kungen var ung och grannarna såg sin chans att slippa skattskyldighet. Vikingarna kunde göra sig god förjänst genom att ta sold hos småkungar som bekämpade varandra.

Det här var  brytningstid mellan asatro och kristendom. England hade varit kristet länge och Adalstein var kristen och ville att nordmännen skulle låta primsigna sig innan de tog tjänst.  Torolv och Egil blev hövdingar och ledde de vikingar som kungen tagit i sin sold.

Nedtecknaren av sagan roar sig med att berätta hur Adalstein vann  tid genom att förhandla med fienden  medan han uppbådade folk och samlade sina trupper. Han lurade  motståndarna att han hade  större styrkor än han faktiskt hade genom att ställa upp massor av tält där det fanns folk i några medan andra var tomma.

Det blev ändå strid till sist och det slag som beskrivs anses vara historiskt belagt. I Egilsagan kallas det slaget på Vinheden medan det i engelsk historieskrivning  kallas slaget vid Brunanburg .

Egil var den yngre av bröderna men han kände ansvar för sin bror och ville att de skulle strida nära varandra. Torolv ville låta kungen bestämma  och så blev det . Många bretar och skottar föll och många flydde men Egils föraningar besannades, Torolv dödades i striden medan han själv klarade sig.

Vid många tillfällen visade sig Egil missbelåten tills han fick god ersättning för sina insatser. Så var det här och engelska kungen gav Egil en kraftig guldring som han burit på armen och drog fram två kistor fulla med silver som Egil skulle ta hem till sin far och ge fadern mansbot för Torolv och dela ut silver till fränder. Själv skulle Egil få land och lösöre och välja vad han ville ha av den engelske kungen. Kungen ville också ha kvar honom i sin tjänst och Egil stannade tillsammans med dem av hans män som överlevt slaget hos kungen under vintern. När det började våras ville Egil iväg, både för att se till Torolvs änka och arvet efter Torolv.

Källa: Egil Skallagrimssons och Gunnlaug Ormstungas sagor. Översättning och förord av Hjalmar Alving. Stockholm 1992

 

 

 

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Egil Skallagrimssons saga och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s