1 Egil Skallagrimssons saga- inledning

Egil Skallagrimssons saga berättar om en släkt  i Norge och på Island  på vikingatiden.

Huvudpersonen  Egil är urtypen för en viking; han är en hårdför  våldsverkare, vänfast mot de sina och  fruktad som fiende, dessutom en skicklig diktare som  kunde sätta ihop både nidverser och hyllningsdrapor  och sorgekväden.  Innan sagan övergår till Egils liv berättas om hans förfäder i Norge och orsaken till överflyttningen till Island.

Farfadern kallades Kvällulv och om honom sas det att han ”bytte hamn” på kvällen. Med det menades att han kunde ta en annan skepnad och Kvällulvs morbror kallades  Hallbjörn halvtroll. Magiska föreställningar nämns ibland i islänningasagorna, som annars är huvudsakligen  realistiska.

Kvällull var mycket storväxt och hade rykte om sig att vara en härjande viking och stridsförmågan var något som gick i arv till hans manliga ättlingar. Kvällulv var negativt inställd och misstänksam mot  de norska kungarna och ville inte ha något samröre med dem. Han själv höll sig undan men flera av hans efterkommande drogs in fientligheter med kungarna  som kämpade om makten.

Egil Skallagrimssons saga  skrevs troligen ner ca 1230, men Egil levde på 900-talet.  Som regel är nedtecknarna av de isländska sagorna anonyma,  men när det gäller den här sagan är man tämligen säker på  att författaren är Snorre Sturlasson. Det finns ytterligare en saga om samma släkt, nämligen Gunnlaug Ormstungas saga, en kort dramatisk  historia om Helga den fagra som var sondotter till Egil. Berättelserna om nybyggarna på Island skildrar människor från hednatid och brytningstiden mellan asatro och kristendom, men de skrevs ner efter det att Island antagit kristendomen. Det man berättar om har drag av både huvudpersonernas  900-tal och  nedtecknarnas 1200-tal.

Männens liv var händelserikt; de drog  ut både på handelsfärder och plundringståg och  gjorde tjänst hos kungar som stridsmän och skatteindrivare.  Man  rörde sig inom ett stort område,  tog  upp lappskatt i norra Skandinavien , tjänstgjorde  i engelska kungens hird, och gjorde  plundringsräder runt kusterna och bosatte sig på Atlantöarna.

Tiden  från 930 till 1030 har i  efterhand döpts till sagatiden, det var då händelserna i islänningasagorna utspelade sig. Den tiden inrättades också  Alltinget så  att samhället på Island fick en fastare organisation och kristendomen infördes i början av 1000-talet.

Källa: Egil Skallagrimssons och Gunnlaug Ormstungas sagor. Översättning och förord av Hjalmar Alving. Stockholm 1992

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Egil Skallagrimssons saga och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s