5 Hämnd i Gisle Surssons saga

Det blev sommar och det blev höst igen efter mordet på Vestein i Gisle Surssons saga. Man rustade återigen till gästabud på de två gårdarna Säbol och Hol.  Medan Torgrim skulle hälsa vintern och blota till Frej  rustade Gisle enbart  till gille för sina fränder.

På kvällen efter ett gästabud fick Gisle möjlighet till det som man förstår att han länge hade väntat på. Han tog sig till Säbol på natten  där hans syster och hennes man Torgrim bodde. Det var många på gården som sov ruset av sig efter en lång festnatt, bland andra Torgrims bror Bork och många andra stormän.

Scenen när Gisle smyger sig in bland de sovande är väldigt dramatiskt uppbyggd. Tordis och Torgrim låg i samma säng och sov tungt.  Gisle  förvissade  sig först om att alla sov, vilket alla också gjorde utom en fosterson, som han visste var på hans sida. Systern vaknade till när Gisle trevade i sängen och nuddade hennes bröst  och hon frågade maken varför hans hand var så kall. De  somnade om igen men  när Torgrim vaknade till andra gången  stack  Gisle spjutet Gråsida i honom och lyckades därefter  ta sig osedd hem, trots att folket på Säbol vaknade av systerns skrik men berusade och yrvakna lyckades  de  inte samla sig och ta några snabba beslut, så Gisle kunde ta sig hem osedd innan gästerna på gården hunnit sansa sig.

När Gisles bror Torkel med följe kom  för att meddela dödsfallet såg Torkel att Gisles skor var snöiga.

Handlingsmönstret upprepade sig. Det var på nytt dags för kämpalekar. Gisle hade ju varskott sin bror Torkel att han fordrade samma sak av honom om han drabbades av sorg efter en kär vän, då hade ju Torkel velat ordna med kämpalekar för att alla skulle få annat att tänka på än mordet.

Torkel anlitade en spåkunnig man kallad Torgrim näbb för att  sejda. Sejd var ett slags  trollkonst. Sejden gällde nu den person som dödat Torgrim och trolldomen skulle åstadkomma att  den som dödat Torgrim inte skulle  kunna få någon hjälp av någon på ön.

Den här tiden var det vanligt med att änkor gifte sig med någon annan inom släkten, till exempel en bror till den döde maken, och änkor blev det ju många med tanke på krigståg, plundringsfärder, blodshämnd och holmgångar. Även i den här släkten blev det en bror, Bork som gifte sig med änkan Tordis.

I samband med lekarna diktade Gisle en vers som systern Tordis hörde och hon förstod att det var Gisle som hade dödat hennes man. Men till en början höll hon tyst med vad hon visste.

Först lång senare  ville  Tordis man  Bork veta : ” Nu vill jag att du säger mig varför du  blev så oglad i höstas när vi slutade lekarna. Det har du lovat berätta för mig innan jag gav mig färd….

Hon berättade  vad Gisle hade sagt den gången när han såg bort mot Torgrims hög, och hon upprepades hans visa.

Bork tolkade visan på samma sätt som Tordis och blev fruktansvärt arg och sade : ” Jag vänder genast om och slår ihjäl Gisle. Det finns ingen anledning att vänta.” Men Torkel menade: ” Man kan inte veta vad som är sant i det Tordis säger. Det syns mig minst lika sannolikt att det alls ingenting har att betyda, och ” kallt är ofta en kvinnas råd”.

Källor:

De isländska sagorna. Andra bandet. Västlandssagorna. I tolkning och med kommentar av Åke Ohlmarks. Stockholm 1963

Svensklärarserien. Gisle Surssons saga. Stockholm 1984

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Gisle Surssons saga och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s