2 Gisle Surssons saga- holmgång i Norge

Vikingasamhällena i Norden  präglades av den starkes rätt, det framgår men all önskvärd tydlighet i de isländska sagorna.  Men det betydde  inte att nybyggarbosättningarna  på Island var  ett helt  rättslöst samhälle. Man hade det norska rättssystemet som förebild. Det fanns hävdvunna regler och man kunde avgöra tvister på tinget. Det svåraste straff man kunde få för ett brott var att förklaras fredlös, då var man helt ställd utanför lagen och ingen fick hjälpa den fredlöse.  Gisle Surssons saga är en skildring av ett liv som fredlös.

Men långtifrån alla motsättningar avgjordes på laglig väg, dels hade man inte ting så ofta och i nybyggarandan låg att klara mycket själv, så många stridigheter bemästrades på  annat sätt;  man hämnades  med förstörelse, mord och brand. Blodshämnden två släkter emellan  kunde pågå under långliga tider. Om man inte kom åt gärningsmannen hämnades man i stället på någon annan som stod nära den man ville komma åt.

Holmgång var ytterligare ett sätt att lösa tvister. Det var en tvekamp där två män utkämpade en strid på en avgränsad yta, en holme eller en utmärkt plats.  I de första kapitlen av  Gisle Surssons  saga  hade  Gisles släkt ännu inte flyttat till Island,   inledningen handlar  om två bröder till Gisles far, alltså farbröder till den Gisle som själva sagan handlar  om . Farbröderna  hette Are och Gisle. Den här tiden var det vanligt att personer får namn efter äldre släktingar, så namnen Gisle och Are fanns både i den äldre och i den yngre generationen.

Nu  gäller det den äldre generationen, alltså faderns bröder. Den äldsta brodern Are friade till Ingibjorg . Hon var  känd som en vacker kvinna och hon  hade dessutom  en stor hemgift. En träl följde också  med henne när hon flyttade från sitt gamla hem, hem till makens.

En bärsärk, en kringströvande våldsverkare drog omkring i Norge och utmanade män till holmgång. Han kallades Björn blacke och ingen hade kunnat besegra honom för vapen bet inte på honom.

Han utnyttjade sitt övertag  genom att slå sig ner i gårdarna och utnyttja husets fruar och döttrar och hittills hade ingen kunnat stoppa honom. Tanken att någon är osårbar med vapen möter vi i flera sagor till exempel  också  i Egil Skallagrimssons saga.

Nu kom Björn blacke med sitt tolv man starka följe  och utmanade Are. Han hade hört talas om dennes vackra hustru och ville ha både henne och hennes hemgift.   Maken  Are  meddelades  att Björn tänkte överta gården och ta  Ingibjorg  till sin säng, så länge han ville medan  Are kunde välja på att strida, stanna kvar på gården eller dra iväg. Det enda tänkbara alternativet för Are var att strida mot bärsärken för att värna sitt och de sina.  Det blev alltså  holmgång .  Are förlorade  och dödades.  Skulle nu släkten gå med på att låta Björn blacke bli ägare till allt Are hade ägt och få dela säng med Ingibjorg?  Brodern Gisle ville inte låta bärsärken ta ut sin rätt utan han tog nu som sin uppgift  att  försöka besegra bärsärken.

Ingibjorg gav då Gisle rådet att låna svärdet Gråsida av hennes träl. Det var smitt av dvärgar och den som hade det svärdet kunde vara säker på att segra i alla strider.  Som läsare undrar man varför hon inte talat om det för sin make, men hennes svåger Gisle fick nu låna svärdet  av trälen,  men mot ett absolut löfte att lämna tillbaka det efter striden.  Svärdet Gråsida visade sig vara så bra som Ingibjorg hade sagt och Gisle dödade bärsärken  och friade till Ingibjorg. Han  tog  emellertid ett ödesdigert beslut när han vägrade att  lämna tillbaka svärdet efter holmgången.

I kampen om det magiska svärdet dog både Gisle och trälen, men innan trälen dog hann han säga att det hade varit bättre om han återfått det,  för detta var bara den första olycka som skulle drabba släkten på grund av svärdet och det skulle  visa sig att han hade rätt.   Om Ingibjorgs  vidare öden vet vi inget, för därefter följer sagan Ares och Gisles yngste bror Torbjörns öden. En av Torbjörns söner döptes till Gisle och det är den Gisle som gett Gisle Surssons  saga dess  namn.

Torbjörn hade fyra barn och efter stridigheter med en friare till Gisles syster Tordis blev det släktfejd. Man brände  varandras gårdar och Gisles far lyckades  rädda familjen med hjälpa av dukar indränkta i sur vassla som skydd mot elden.  Efter den händelsen fick  Gisles far  tillnamnet Torbjörn sur eftersom han räddat livhanken med hjälp av den sura vasslan.  Familjen flyttade till Island. Torbjörn sur köpte mark och Gisle byggde hus i Säbol i Haukadal på Islands västra kust.

Källor: De isländska sagorna. Andra bandet. Västlandssagorna. I tolkning och med kommentar av Åke Ohlmarks. Stockholm 1963Svensklärarserien. Gisle Surssons saga. Stockholm 1984

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Gisle Surssons saga och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s