2 Odysséen- Cyklopen Polyfemos

Ett av Odysseus många äventyr på sin färd från Troja till hemön Itaka utspelade sig i cyklopernas land. Odysseus och hans män behövde gå iland med jämna mellanrum för att skaffa mat och dryck och vid ett tillfälle hamnade de på cyklopernas ö. Cykloper var enögda jättar.

Odysseus och tolv män bestämde vid landstigningen sig för att utforska området, medan de övriga stannade vid skeppet. Den lilla gruppen kom till en grotta som just då var tom men som såg ut att vara bebodd. Där fanns både mat och kid och lamm i kättar. Männen ville ta mat med sig och dra iväg till skeppet, men Odysseus tillät inte det, något han sedan fick ångra.  I dörröppningen visade sig en fruktansvärd jätte, vid namn Polyfemos,  som kom tillbaka med sin boskap. Han ställde en jättelik sten för öppningen som dörr. Jätten  fick syn på Odysseus och hans män och började fråga ut dem. Han ville veta om det fanns fler män som väntade på dem. Den listige Odysseus förnekade det och sa att de var bara en liten grupp och att deras båt var förstörd.

Cyklopen reste sig, grep två män och dängde dem i marken så att hjärnsubstansen rann ut. Han bröt av deras lemmar, skar dem i stycken och lät sig väl smaka. De kvarvarande grät och äcklades åt den förfärliga synen. Trött och mätt la sig cyklopen att sova medan männen förtvivlat funderade ut planer för att oskadliggöra honom.

Vid dagbräckningen steg jätten upp, skötte sina morgonsysslor och åt ytterligare två män till frukost. Därpå tog han med sig fåren på vall och ställde dörrhällen framför dörröppningen.

Odysseus i grottan tog en jättelik träpåle, spetsade den och glödgade den över eld och gömde den i en avskild del i grottan under en gödselhög.

Till kvällsmat bjöd de Polyfemos på mängder med vin. Cyklopen ville ha mer och lovade Odysseus en förmån i utbyte. Han ville också veta Odysseus namn.” Ingen ” är mitt namn blev Odysseus svar. Innan cyklopen somnade in rusig av vinet, suckade han belåtet att Ingen skulle bli den sista han åt upp. Rusig och övermätt kräktes han upp vinet och bitar av människokött.

Stunden var kommen. Pålen hettades upp och fem män hjälptes åt att lyfta den och köra ner den spetsade änden i cyklopens enda öga. Det fräste till, blodet sprutade och cyklopen vrålade på hjälp. Andra cykloper hörde honom och frågade hur det var fatt. ”Ingen vill mörda mig!” skrek Polyfemos till svar. Odysseus list hade lyckats. Det behövdes ju ingen hjälp när ingen hade gjort något.

Nu återstod att komma därifrån. Polyfemos vaktade dörröppningen, men fåren måste ut. Odysseus ordnade så att männen kunde hänga under fåren med en tjockaste ullen. De nådde fram till skeppet och rodde iväg. Polyfemos förstod att han var lurad igen, bröt av toppen på ett berg och slängde den ut i havet.

Trots faran kunde Odysseus inte låta bli att ropa: ”Om någon frågar, säg då att det var Odysseus som berövade dig synen. ”Det borde han ha låtit bli. Polyfemos var son till havsguden Poseidon och så fick Odysseus en mäktig fiende.

Källa: Homeros Odysséen. Från grekiskan av Erland Lagerlöf. Bearbetning av Gerhard Bendz. Företal av Harry Martinsson

Wahlström och Widstrand 1995

 

 

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Odysséen och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s