Beowulf avsnitt 2

Beowulf erbjuder sin hjälp

Den götiske kämpen Beowulf får höra talas om det människoätande trollet. Han samlar ihop ett antal män och seglar iväg till danernas land och kommer över havet för att erbjuda sina tjänster.  En viktig anledning är att vinna ära och berömmelse, men här finns nu också möjlighet att  samla skatter för att  bygga upp ett eget hov och belöna de egna kämparna som deltar i kampen.

Stolthet över god utrustning

De daner som ser skeppet komma inseglande blir imponerade av vad de ser: en väldig kämpe och ett skepp lastat med klenoder  från fjärran länder, härkläder, hårda vapen, huggsvärd och brynjor. Här anar läsaren vad som skattades högt, kraftiga män beredda till strid och gedigen utrustning. Beowulf beskrivs som en imponerande gestalt där han seglar in i hamnen och danerna vill veta något om gautarnas härkomst innan de släpper in dem i landet.

Aldrig i livet/ såg jag en större / stridsman än denne-/ den ringbrynjerustade/ reslige kämpen/ är ingen huskarl/ om hans åsyn ej ljuger/ och hans väldiga skepnad/ Jag vill veta av er/ vad  härkomst I haven,/ förrn härifrån/ I gån för att spana / och speja i Danland/ med svekfull håg./ 

(rad 248-253)

Västdanernas kung Hrodgar har blivit gammal och behöver verkligen all hjälp han kan få  och  tar därför tacksamt emot gauternas erbjudande och bjuder till gille.

Mig har det sagts/ av seglande män/ som fört till gautarna/ gåvoskatten/min tacksamhetsgärd/ att den tappre har/ lika mycken kraft/ i sin knutna hand/ som trettio män/ Allsmäktig Gud/ i sin hulda nåd/ har sänt honom  hit/ till västdanernas folk- / så fattar jag saken-/ mot Grendels grymhet:/ den gode skall få/ dyrgripar av mig/ för sitt dådfriska mod/ Ila åstad- / kalla in dem hit/ med vännernas skara/ må de samlas här/ Låt dem ock veta/ att de välkomna äro/ hos danernas härmän!/

(rad 377- 389)

Inte alla daner vara glada åt att  behöva hjälp utifrån. Efter ett antal öl på gillet börjar danakämpen Unferd en ”ordstrid” med Beowulf och han ifrågasätter hans tidigare hjältedåd. Blygsamhet var tydligen inget en germansk krigare eftersträvade, för Beowulf skryter vitt och brett om hur han simmat i vinterkallt hav i sju nätter och kämpat med hiskeliga havsdjur och vidunder. De drog ner honom på havsbotten, men han besegrade dem. Alla vidunder låg efter kampen ”sövda av svärd ” och ofredade inte längre folk som färdades på havet.

Beowulf. Översatt i originalets versmått av Björn Collinder

Natur och kultur 1954 och 1983 (femte reviderade upplagan)

Annonser

Om språkspanaren

Språkintresserad lärare och skribent
Det här inlägget postades i Beowulf och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s